Det är vanligt att två personer som lever tillsammans är olik varann och har olika behov. En idé är att du någon dag gör det du vill som är mer aktivt, även om sambon inte följer med. En annan tanke är att kanske kan ni komma överens. Om ni en dag eller en del av en dag kan göra något som du gillar tillsammans, så kanske ni kan bara vara hemma för hans skulle en annan dag eller del av dagen.

Det är inte ovanligt att jobba ibland fastän semestern pågår. Frågan är varför du gör det i smyg? Vad beror det på? Och hur känns det för dig när du jobbar? Det finns inget rätt eller fel, utan du väljer såklart hur du vill göra. Vad skulle nackdelarna kunna vara med smygjobbandet? Och vad skulle vinsten kunna vara med att skippa smygjobbandet? Fundera och se vad du landar i för svar.

Först, du är inte ensam. Det är vanligt att känna så. På vilket sätt är det svårt att varva ned? Hur känns det när du försöker? Fundera gärna på det. Och sedan kan det vara bra att tänka runt dina förväntningar, hur ser de ut under semestern? Hur vill du att semestern ska vara? Ibland är våra förväntningar högre än vad som är möjligt. Och om du har någon nära dig under semestern, kan du be dem om hjälp för att du ska få plats att varva ned? 

Den blir av. Deltagarna tar eget ansvar för den och får ny energi till fortsättningen på mötet.

Prova pauser i olika miljöer, vid andra tillfällen och nya klockslag. Våga göra helt tvärtom ibland!

För vem och på vilket sätt är det ett problem? Prata med medarbetarna och lyssna in. Var ärlig och öppen.

Vinsterna är många. Vi tar bland annat bättre beslut, blir mer produktiva och kreativa. Vad ger pauser dig?

Det är Pauseras egna varumärkesskyddade lära, om pauser med kraft inuti. Läs mer och lyssna här.

Det kan vara lätt att tappa lusten till pauser om de andra inte verkar bry sig. Tänk då så här. Du kan inte förändra dem. Oavsett hur de andra ser på och gör med pauser på era möten, se till att du ger plats till återhämtning som funkar för dig. Ställ dig upp en stund. Gå ut när du behöver hämta luft. Såklart kan du prova att säga till att nu vore det väl bra med en paus? Och oavsett hur de andra gör, gör din del för att samla kraft. För vem vet, när du visar dig själv att du är viktig nog att få ny energi - kanske märks det och kanske kan du bli förebilden som får de andra att haka på?

Skapa mellanrum. Lika viktigt som mötespauserna är i sig, är hur du har det under arbetsdagen innan och efter själva mötet. Värna ställtiden och skapa återhämtande mellanrum. Se till att du har tid mellan dina möten, gärna 15 min och helst längre om du har fler möten samma dag. Det kanske funkar på kort sikt att ha möten ett i ett men i längden sliter det och påverkar både dig och andra. Det blir en vana och risken är att du blir rött, ofokuserad och kanske t o m lättirriterad. Värna din energi och se till att du har tid mellan dina möten.

På´t igen. Ibland blir det inte som vi planerat med pauser. Saker händer och kanske väljer du att prata vidare om punkterna på agendan fastän du egentligen borde säga stopp och ta en paus. Var snäll med dig själv. Släpp det och ta nya tag. Varje möte är en ny chans att prova och se, vad pausen skulle kunna ge. 

Det finns många knep och sätt. Vad tror du är anledningen till att du inte hittar dina små stunder? Svaret på frågan kanske kan hjälpa till. Att ha marginaler och ställtid mellan möten, aktiviteter och egna grejer är hjälpsamt. Min sambo brukar säga att "allt tar dubbelt så lång tid som man tror", ibland stämmer det faktiskt. Allt är bättre än inget, även en liten stund varje dag räknas. Att ha påminnelser på t ex mobilen eller en skriven lapp kan hjälpa.

Först blir jag nyfiken på som är lagom för dig? I vilket sammanhang? Jag tänker också att det ibland bara behöver ske. Just do it. Avsluta pausen. Om det är ett måste att återgå eller göra något annat. En tanke är också att fundera mer runt vad det är som gör att pausen blir så där lång. Behöver du mer vila? Är det du pausat från inte så roligt? Kanske kan du isåfall hitta mer av det du uppskattar med pausen, i det du behöver återgå till. 

I och med frågan anar jag att du ändå känner behovet av pauser? Att du vill? Ett första steg kan vara att fundera runt vad som händer med dig när du inte tar paus. Hur blir det? Vad är risken om du fortsätter att prioritera bort återhämtning? Det kan också vara fint att bli tydligare med vad pauserna skulle kunna ge dig? Vad blir vinsten och värdet, för dig? Vilken skillnad skulle det göra i ditt liv? När du funderat och gärna skrivit ned svaren - hur känns det nu? Om du skulle prova en enda paus idag, hur skulle du pausa då? Kan det vara ok att prova pausen, även fast det känns lite ovant? 

När du skriver ingenting, vad betyder det då? En paus och återhämtning kan se väldigt olika ut, ibland är pausen lugn och stilla och ibland är den mer aktiv. Det finns inget rätt eller fel. Om du skulle pausa på ett sätt som du skulle tycka om, vad skulle du göra då? Hur skulle det kännas? Var snäll med dig själv och prova dig fram. 

Mardröm låter inget kul. Om du skulle vända på det och istället drömma dig iväg till en härlig, fin dröm med paus i. Vad för slags paus är med i den fina drömmen då? Hur pauserar du när det känns bra och roligt? Börja där. Meditation är inget måste. 

Jag kan inte låta bli att bli nyfiken på frågan varför vi inte skulle pausa? Ibland är det faktiskt att just låta bli pausen som ger lugn och ro. Andra gånger är pausen den där stunden som vi får en chans att hinna ifatt oss själva, som min kloka talarvän Anna-Karin Lingham beskrev det. Få koll på vad jag egentligen känner och tänker om det som är och sker i och runtomkring mig. När vi pausar blir det enklare att prioritera klokt och ta bra beslut.